En bisyssla

Igår invintrade jag äntligen mina bisamhällen. Det innebär att ta bort alla ramar utom tio stycken, som bina får övervintra på. Kupan ser då jätteliten ut. Jag gav dem även sockerlösning att dra ner i kupan inför vintern. Snart kommer jag bekämpa mot varroa också, ett kvalster som skadar bina.

Min kompis Kalle Eklund var med och fotade bina. Han fick ha på sig bidräkt, eftersom bina är extra ilska nu under hösten.

Det var ganska kallt ute och jag vet att jag nu gör detta i det senaste laget. Orolig att det blivit för kallt i kupan nu när jag var där och bökade runt. Bina håller själva 30 grader och ynglena är känsliga. De sista bina som kläcks nu innan vintern är värdefulla. Jag såg till att alla ramar med yngel och eller honung på fick vara kvar i kupan. De andra ramarna tog jag hem.

Det är nu under hösten som bina ska dra ner all sockerlösning och lägga den i ramarna, istället för honungen som jag snodde. Sedan tar jag bort foderlådan. Då sitter alla bin, tusentals av dem, i ett klot som vandrar över ramarna under vintern. Temperaturen är hela tiden runt 30 grader.

Se så fina de är, mina husdjur. Jag är mycket försiktig när jag tar ur ramar och ser till att inga bin dör. Har bara blivit stucken två gånger på två år och det var för att jag själv råkade mosa ett bi med tummen.

Honungen som jag fick in under hösten var mycket god. Nu väntar jag även på min mjöd som jag startade i början av augusti och som fortfarande bubblar och har sig. Har lite svårt att sova på grund av det oregelbundna bubblandet från köket. Kanske kan jag flytta in mjödtunnan i min sons rum, han är svår att väcka. Men är det lämpligt?

Är glad och tacksam för att vi har så fin natur att leva i här i Sverige, och att jag får ha en hobby som den här. Igår var en bra dag.

 Foto: Karl Eklund

Smaken av en plats

Jaha då var säsongen slut för denna gång. Det gick fort. I februari kalvade de flesta bufflarna och vi startade långsamt två veckor. Sedan bara vällde mjölken in och vi var tvungna att tillverka mozzarella varje eller varannan dag, med varierande resultat. När väl mjölken blivit ”normal” i sin sammansättning och vi hade kommit in i rutinerna någon gång i mars månad så sålde vi nästan allt vi gjorde till Stockholm och vår leverantör Grönsakshallen Sorunda. Det jobbigaste var att mata kalvarna och pappa jobbade länge i ladugården varje morgon och kväll, samtidigt som han arbetade heltid på sitt jobb i Uppsala. 

Under vår och sommar sålde vi mozzarella och yoghurt till hela Sverige. Många kunder kom detta år till gårdsbutiken vilket var kul. Vi började även experimentera med en kortlagrad ost, Fredagsosten. Vi frångår alla ystningsprinciper när vi gör den. Eftersom vi fram till detta hade följt vedertagna ystprotokoll och inte fått några bra ostar struntade vi i rätt och fel och gick istället på känslan. Det visade sig att den blev riktigt bra och nu säljer vi hela enkilosostar till kunderna i butiken, som är väldigt förtjusta i den. Vi fick även möjlighet att göra ett par satser blåmögelost. Väldigt goda, och nu börjar vi få kläm på det inför nästa säsong.

 

På slutet så plockade pappa massor av lingon, och vi testade att tillsätta hela lingon till ostmassan vid formning. Det blev väldigt kul när vi sedan skar upp osten. ”Smaken av en plats” är något centralt här, och något vi vill arbeta mer med. Fredagsosten med lingon får namnet ”Osten från Urskogen” och passar bra att äta med honung från mina bikupor, på bilden i form av honungsdrypande vaxkakor.

 

Vi påbörjar nu arbetet med att storstäda mejeriet. Det har inte hunnits med under den hektiska säsongen. Vi undersöker även om någon ville arbeta för oss nästa säsong. En så kallad dräng/mejerist, med lite varierande enkla uppgifter. Det skulle underlätta då vi nästa år har dubblat produktionen.

Sedan är det semester och vila fram till bufflarna kalvar igen i februari. Jag avslutar med lite fina bilder från kunder. Bilderna är hämtade från Instagram.