Att bli iakttagen

Dagarna går och snart är det höst igen. Löven faller vackert på gårdsplan och det är lite kallare varje morgon. Vi avslutar produktionen av mozzarella på fredag den 4/9. Därefter följer en vecka av ostproduktion då vi gör fredagsost på all mjölk som återstår under de dagarna. Sedan skall bufflarna vara slutsinade. De kalvar i februari igen och produktionen kan återupptas.

Häromdagen mjölkade pappa alla bufflar som vanligt och tog därefter ner dem på betet. Väl nere på betet upptäcker han att en kossa saknas. Hon hade tydligen lagt sig ner i stallet och han hade missat henne. Eftersom alla grindar och dörrar var öppna så reste hon på sig och vandrade runt lite. Hon promenerade upp till mejeriet och ställde sig för att se in genom fönstret. Där inne jobbade mamma med att skrubba golvet och pyssla, helt ovetandes om att hon är fullt iakttagen av en buffelko.

Med en buffels tålamod kikar hon nyfiken in genom fönstret en lång stund till pappa kommer och upptäcker henne där med mulen tryckt mot fönstret. Han tar henne i halsbandet och leder ner henne till hennes kompisar på betet. Mamma fick höra om detta först senare. Tänk vad spännande att någon gång under sin arbetsdag vara iakttagen ganska länge av en buffel, utan att veta om det. 

Egen mjöd från mina bikupor

I två år snart har jag haft bikupor. Testade med två kupor förra året och de överlevde vintern. Förra året var ett väldigt bra honungsår och jag fick 100 kg honung per samhälle. Men i år har jag hittills bara fått sex kilo per kupa. Det är jättedåligt. Det tråkiga är nämligen att slunga sex kilo honung ändå tar nästan lika lång tid som att slunga 100 kilo honung, med tanke på att allt material sedan måste diskas iallafall. Sen tillkommer den ekonomiska aspekten också.

Av vaxrester och en del fulhonung tänkte jag göra mjöd. Sagt och gjort. Som vanligt kastar jag mig in i saker utan att läsa på ordentligt innan. Precis som med biodlingen så är det roligare att ”göra först” än att ”veta först”. Men eftersom jag lyckades riktigt bra med mina kupor trots att jag ingenting kan så borde väl inte mjöd vara raketforskning? Har ju till exempel både slagit ihop ett puckelsamhälle och tagit isär ett större samhälle detta år, samt krigat med en myrstack som flyttat in i en kupa. Det handlar om sunt bondförnuft, något jag anser mig ha mycket utav. Här nedan kommer en förenklad guide på 22 steg. 

Steg 1-10. Skaffa bin. Fodra, bekämpa kvalster och ta hand om bina. Slunga honung. Detta tar ett tag.

Steg 11-22. Jag tog fram en kastrull på 24 liter. (Ni vet en sån en helt enkelt har hemma om en kokar rätt mycket sylt). Sedan beställde jag vinjäst från Internet. Och så tappade jag upp vatten ur kranen och lät det stå ett bra tag för att kloret skulle försvinna ut i luften. Gjorde en lösning av två tre liter vatten med ca 2,5 kg honung och värmde det till inte högre än 30 grader. Honungen var helt nyslungad. Jäst, honung och ca 14 liter rumstempererat vatten ner i ett jäsningskärl av glas. Röra om. På med vattenlåset. Sen stirrade jag på det en stund och insåg att det skulle ta flera veckor innan det var klart. Detta kanske inte är min grej ändå.

Nåja. Nu en vecka senare står min mjöd i köket med en handduk över sig och skäms. Den bubblar och lever om. Helt irrationell är den dessutom. Bubblar mer ibland och är tyst i långa perioder. Jag har redan smakat på brygden som just nu kanske liknar avslaget vin.

Jag tog mig även tiden att förklara begreppet fermentation för min son Sven, 4 år. Han fattade tror jag. Han kollar också om mjöden rapar och rapporterar till mig varje gång den gör det. Det var ju dessutom Sven som hjälpte till med kuporna denna gång och var med och slungade så klart han ska få vara med och göra mjöd. Men smaka får han inte.

Så jag återkommer när mjöden är klar om cirka tre veckor. Då tappar jag den på flaskor och mina kompisar får smaka. Sedan funderade jag på att göra svagdricka?