Honung, en söt bisyssla

Hej!

Nu har vi slungat klart all honung i våra bikupor och gett bina vinterfoder. Jag och min sambo Johan har två stycken bikupor tillsammans och nästa år blir det fyra stycken kupor har jag bestämt.

IMG_3339IMG_3450

Våra bin är av sorten Carnica. De är snälla och blir nästan inte arga alls när vi rövar bort allt de jobbat så hårt med under hela sommaren. Det är rätt hemskt egentligen, och innerst inne känner jag mig lite ledsen för deras skull. Men å andra sidan så gillar jag honung och då äter jag gärna från egna marker. Jag har ingen formell biodlingskunskap utan lånade en bok på biblioteket och lärde mig det mesta där. Pappa kan massor om bin eftersom vi länge hade bikupor då jag var barn. Tyvärr blev han allergisk och kan inte vara med och hantera bina. Vid ett tillfälle höll han på att dö på golvet i köket, efter ett bistick i fingret. Mamma kastade i honom betabred, som ska dämpa symptomen. Det hjälpte inte och ambulansen kom i sista sekund med adrenalinsprutor. Det visade sig efteråt att all betabred fanns kvar i en annan burk, men att kattens p-piller saknades. Nu laddade vi upp med adrenalinsprutor samtidigt som vi köpte kuporna.

IMG_3436IMG_3431

Ramarna avtäcks på vax och sätts i slungan. Sven, vår pojke, hjälper till. Mest så ska han smaka på honungen som kommer ut, men jag försöker att avstyra det. Pojkfingrar i honungen är nog inte så bra. Vaxet sparar vi och smälter till stora kakor som vi skickar för omsmältning till vaxväggar, som bina sen får tillbaka till sina kupor, att lägga mer honung i.

bild (1)bild 3 (5)

Den slungade honungen silas och får stå två veckor då vi rör den varje dag. Då blir den slät och fin, och tjock. Sedan tappar vi upp honungen. Mamma hjälpte mig att fodra bina efter slungningen, eftersom vi snodde all honung från bina och de måste få äta någonting. Sen återstod att sätta en skylt vid vägen och invänta folkstormningen efter honung.

bild 2 (6)bild 2 (7)

Annonser